- Den enda bussen jag kan ta till gymmet slutar gå vid 9... och jag är ingen morgonmänniska. Visserligen har jag en cykel, men den använder jag bara i nödfall. Jag tycker inte om att cykla. Det var så mycket enklare när jag hade min bil.
- Nytt gym. Känner inte till alla delar av gymmet, har inget schema, vet inte vad alla övningar heter. Osäkerheten i detta område är enorm. Jag mår dåligt och får ångest när jag tänker på att gå in där och inte veta vad jag ska göra. Det är som en tyngd över bröstet som bara växer, ju närmare jag kommer att faktiskt åka till gymmet.
- Jag vågar inte ge mig ut och springa för jag känner inte till några spår. Jag är rädd att jag villar bort mig och spenderar för mycket tid ute i skogen så att jag sen kommer för sent till jobbet. Jag kan inte längre bara dra ut på en 3km-runda på morgonen innan jobbet, det blir ett projekt.
- Allt som förut brukade motivera mig - bilder, motivational quotes osv. - får mig bara att må dåligt. "No excuses!" "Sweets or a flat stomach?" "Suck it up now or suck it in later!" "Den som inte avsätter tid för träning måste förr eller senare avsätta tid för sjukdom." Det är inte motiverande, det får mig bara att vilja äta en påse chips och gå och lägga mig i tre timmar.
Samtidigt så saknar jag känslan av att vara stark i kroppen och se resultat. Våga ha magtröja eller springa i bara sporttopp. Den känslan är borta, jag har knappt tajta kläder någonsin numera, för att jag känner att jag är större nu än jag någonsin varit - och då är jag inte särskilt "stor" över huvud taget... it's all in my head, men jag mår dåligt över det, jag vill bara känna mig taggad igen.
Now you know. Nu ska jag sova tills jag måste gå upp och åka och jobba 13-20.
(Nedan: Gamla bilder från när jag var träningsfreak, 2013.)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar