De flesta visste säkert inte ens om att jag skulle åka eller att jag varit borta i två veckor haha! Det kom väldigt plötsligt - pappa fyllde 60 år den 1a januari och sen bokade vi resan veckan därpå.
Vi har hunnit med massor, tack vare att vi hyrde bil - vilket är ett måste i USA, det går typ inte att ta sig runt annars? Vi har bland annat besökt Everglades, Sanibel, Naples, Sarasota, Key West, Fort Lauderdale och Lantana. Jag har klappat rockor på Mote Aquarium, hållit i alligatorer och åkt airboat på Gator Park, sovit på ett riktigt sunkigt motell, solat vid USA's sydligaste punkt, ätit alldeles för mycket mat och åkt runt i en bil i två veckor. Allt som allt en rätt trevlig semester... men kan någon snälla påminna mig om att aldrig åka ensam med familjen igen? Oundvikligt tjafs och missförstånd om och om och om igen... som så många gånger förut. Nä, om jag ska hänga med dessa tre på semester igen måste jag ha någon likasinnad med mig - en partner in crime, så att säga - som jag kan gå och dricka cocktails med, som vill sola och ta det lugnt, som vill gå ut och dansa och som är intresserad av att hitta på samma saker som jag vill hitta på. En kan väl blygsamt påstå att jag sticker ut lite från min lilla familj...
-- Klockan må vara mitt i natten här i Sverige, men i mitt huvud är klockan bara fyra på eftermiddagen. Det lär ta ett par dygn innan en kan ställa om sig, så det är skönt att jag inte ska jobba förrän på torsdag. --
Jag kom precis hem från bion för övrigt. Gick på Fifty Shades of Grey med Verri. Det var inte riktigt "fifty shades of disappointment", men nära därpå... mer sex, tack. Och färre stela one-liners, bättre skådespel, fler scener från boken och mer sex (jaha, hade jag redan räknat upp det?). Den saknade mycket. Men! Med det sagt, om du har läst boken - se filmen. Om du vill se filmen, men inte läst boken - läs boken. Den var sevärd, absolut, men den var under mina förväntningar.
Och apropå absolut ingenting har jag sumpat ännu ett par handskar. Jag är något av en expert på detta, nämligen. Jag sätter mig ner, tar av mig handskarna för att kunna knappa på mobilen, lägger handskarna i knäet och sen ska jag på/av bussen/tåget/tunnelbanan... och jag ställer mig upp... och glömmer självklart totalt av handskarna jag haft i knäet. Buh bye! Sayonara! Zai tien! Never to be seen again... liksom. -- Ville bara gnälla lite, det sista jag gjorde i inlägget. Kändes som att det var passande. Typ. Cause that's kinda what I do.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar